Hej!

 

Under onsdagen och torsdagen denna vecka var det dags för Dansens dag. Det är en föreställning som hålls varje år med olika dansuppträdanden som exempelvis bugg, street dance, zumba, linedance osv. Självklart ville jag vara med och uppträda, eftersom det var så roligt förra året. Vi var inte lika många som uppträdde i år, men det var bara bra. Nu fick vi alla bra med utrymme och vi kunde ta ut stegen, vilket behövs i zumba. 

 

Våra zumba instruktörer har alltid massor av idéer, som i och för sig oftas brukar spåra, haha! Deras idé var i alla fall att vi alla skulle köpa ett rött lakan. Sedan fick vi veta att vi skulle fixa lakana till någon slags klädnad. Så här fina blev vi.

 

 

Jag tycker att vi ser ut som en gospelkör som ska uppträda i en mäktig kyrka i Rom. Haha! Vi uppträde till två låtar och den ena låten var Sing Hallelujah med Dr Alban, så då passade dessa "gospelskläder" riktigt bra. Den andra låten var Take your shirt off med T-Pain och när låten börjaden tog vi bort lakana. Vi hade två tröjor under, så när refrängen kom tog vi bort ena tröjan och dansade med den. Det blev riktigt bra! Jag undrar dock vad publiken tänkte när de först såg oss, haha! Det var i alla fall jätteroligt att uppträda och jag önskar att det var ännu fler föreställningar. 

 

Vad roligt det hade varit att räkna ihop alla blogginlägg som jag har skrivit om zumba. Det hade nog blivit ganska många. Det känns som att det är det enda jag skriver om, men det kanske inte är så konstigt när det är vad mina dagar består av för det mesta. Zumban är verkligen höjdpunkten i veckan. Jag går alltid därifrån med ett leende på läpparna och med massor av energi. Vi är som en liten (stor) familj ♥   

 

Nu ska jag ta tag i allt plugg jag har att göra. Det är bara att kämpa på de sista 48 dagarna kvar till studenten. Vi hörs! ♥

  

Hej!

 

Torsdagen, fredagen och lördagen förra veckan var de tre roligaste dagarna i mitt liv. Efter flera år lyckades äntligen våra zumbainstruktörer få hit the one and only Steve Boedt, som jag skrev om i detta inlägg, till Gällivare. Jag lyckades även övertala mina föräldrar med hjälp av bästa Meiri (min zumbainstruktör) att få zumba instruktörsutbildningen som en tidig födelsedagspresent. Helt klart världens bästa present.

 

Allting började med en två dagars instruktörsutbildning och jag var riktigt nervös inför den. Jag hann t.o.m. tänka: varför ska jag gå den här utbildningen? Nervositeten tror jag berodde på att jag inte visste vad som skulle komma, men den försvann direkt när utbildningen började. Det var tack vare Steve. Han var så otroligt bra! Jag hade så himla roligt genom hela utbildningen och vi skrattade nästan hela tiden. Steve var väldigt rolig, nästan som en komiker. Han var också otroligt bra på att utbilda och jag fick enormt mycket energi av honom. Hur jag än försöker beskriva hur bra Steve är så måste man uppleva honom för att verkligen förstå.

 

 

Steve var inte bara en bra utbildare, utan han var även ödmjuk och såg alla som var med på utbildningen. När han såg en kille som satt själv och åt sa han till killen att han skulle komma och sitta med honom och de andra. Han frågade mig när jag satt och väntade på bussen hem från utbildningen om jag ville ha skjuts hem, även fast det var Meiris bil. Jag tycker att det är fint gjort av honom. I alla fall så tackade jag ja till skjuts och under bilresan började vi prata om att jag bakar cupcakes och det visade sig att Steve älskar just cupcakes. Jag berättade, Meiri sa, att han skulle få en cupcake efter att utbildningen var slut. Så hela sista utbildningsdagen retade han mig över denna cupcake. I want my cupcake!, Where is my cupcake?, Now it's miss cupcake's turn, osv, osv. När jag skulle få mitt diplom/intyg att jag är zumbainstruktör ville han nästan inte ge den förrän han fick sin cupcake. Haha, så himla rolig kille!

 

Till sist fick Steve sin cupcake, eller rättare sagt tre stycken cupcakes, och han blev jätteglad. Han tyckte att mina cupcakes var mycket godare än de han brukar köpa hemma i Köpenhamn. Jag blev jätteglad av att höra det, lika glad som Steve blev över att få cupcakes.

 

 

Jag ångrar inte en sekund att jag gick zumba instruktörsutbildningen. Jag har lärt mig så mycket och haft så himla roligt tillsammans med fina människor. Helt klart ett minne för livet. ♥

 

 

 

När utbildningen var över var det bara att börja förbereda sig inför masterclass med Steve. Denna gång var temat färgen röd, eftersom Steve är känd för oss zumbisar här i Gällivare för sina stora röda skor. Han har faktiskt skostorlek 46/47, haha! Jag och min vän Ellen visste i alla fall ett bra tag i förväg hur vi skulle "klä ut" oss och resultatet blev riktigt bra. Jag är mycket nöjd och Steve såg oss under masterclassen. Han sa sedan att han uppskattade hjärtana. Jag behöver nog inte skriva hur masterclassen var, för det förstår ni säkert. Den kändes dock väldigt kort, men det beror nog på att jag hade spenderat ca 14 h med Steve på två dagar.

 

 

Efter masterclassen var det dags för middag uppe på Dundret. God mat, liveframträdande och en massa zumba dansande kan ju aldrig bli fel, speciellt inte med världens bästa gäng. Steve höll också ett kort tal till våra instruktörer där han uttryckte sin tacksamhet över allt som de har ordnat för honom. Han har blivit behandlad som en kung. Han sa att om alla hade varit som dem hade världen varit en bättre plats. Han ska också berätta om dem för zumbas huvudkontor i Miami. Jag håller med vartenda ord som Steve sa och jag känner mig så tacksam över att ha så bra instruktörer. ♥     

 

Jag kommer aldrig att glömma bort dessa tre dagar med Steve! Som tur är behöver jag inte vänta särskilt länge på en repris. Steve kommer nämligen tillbaka redan i oktober/november detta år. Lycka!!

Jag tänker avsluta detta långa inlägg med ett videoklipp på en fin koreografi av Steve, som jag fick möjligheten att köra två gånger. Vi hörs! ♥

-

Hej!

 

Nu var det ett tag sedan jag bloggade sist, men sanningen är den att jag har haft rätt fullt upp de här senaste två veckorna, både med skolan och andra roligheter. Men nu har allt lugnat ner sig och jag har tid för bloggen igen. 

 

Jag började egentligen att skriva ett inlägg om hur min födelsedag hade varit, men så kom något i vägen och det fick vara. Därför tänkte jag fortsätta att skriva om det nu. Jag fyllde som sagt år för exakt två veckor sedan och jag hade en riktigt bra födelsedag med fina presenter, gott fika och en hel del uppvaktningar. Hela dagen spenderades dock med att baka, så det blev ingen vila för mig. När jag var klar med allt bakande var jag helt slut i kropp och knopp, men det var det värt, för tårtan och cupcakesen som jag gjorde blev så fina och riktigt goda.

 

 

Något som överraskade mig var att jag fick så många fina presenter trots att jag inte hade önskat mig något.

 

 

  

 

För två helger sedan var jag tillsammans med min familj i fjälls, närmare bestämt i Kutjaure. Egentligen har jag som tradition att åka till fjälls tillsammans med min vän Matilda och våra pappor, men nu är det så att Matilda befinner sig i Mexiko som utbytesstudent, så det fick bli en fjällresa med familjen i år.

 

Jag älskar att spendera tid i fjällen, för det är så rofyllt. Ingen elektricitet, inte några bilar och inte massor av ljud. Det är bara ett stort lugn. Jag lever verkligen i nuet och den friska fjällluften gör så att jag känner mig pigg. Det är som att stiga in i en drömvärld och glömma verkligheten i några dagar.

 

Jag hade i alla fall en fin helg i Kutjaure med god mat, bastu och skidåkning. Utsikten var magisk!

 

   

 

 

 

 

Vi hörs! ♥ 

 

Hejhej!

 

 

Det känns lite sisådär att fylla år. Det är såklart roligt med all uppmärksamhet och alla fina grattishälsningar, men att fylla just nitton känns så gammalt. Haha! Jag har redan nu åldersnoja... Hur ska det då gå om 10-20 år? Äh, ålder är bara en siffra. Eller hur var det nu? ;)

 

Imorse blev jag väckt redan runt halv sju-tiden av att mamma, pappa och min syster sjöng Ja, må hon leva så fint. Jag sov nog rätt så djupt innan jag blev väckt, för jag var helt borta. När mamma sa grattis svarade jag grattis tillbaka, haha! Inte så konstigt egentligen när det var så tidigt på morgonen. Mamma skulle iväg till jobbet klockan sju, så därför fick det bli så tidigt. Men det vara bara bra, eftersom jag ändå hade behövt gå upp tidigt för att hinna baka klart innan alla gäster kommer.

 

 

 

Nu ska äta frukost och sedan blir det att sätta igång med födelsedagsbaket. Recepten kommer upp i bloggen. Vi syns! ♥

Hej igen!

 

Haha, visst börjar det bra med bloggandet? Nu tänkte jag göra en lista som jag hittade på min kompis Lises blogg.

 

10 saker jag tycker om:
- Mina fina vänner och familj.
- Hunnebostrand.
- Zumba.
- Städat rum + renbäddad säng + nyduschad.
- The Vampire Diaries (nu är det denna serie jag är beroende av istället).
- Sticka iväg på fjälltur.
- Paddla kajak.
- Baka.
- Resa.
- Sova ut.

9 saker jag tycker mindre om:
- Krig.
- Orättvisor i världen.
- Könsdiskriminering.
- Djurplågeri.
- Mobbing.
- EPA-traktorer.
- Reklam.
- Spindlar.
- Tvätta ansiktet och borsta tänderna när jag är jättetrött.
 

8 bloggar jag läser:
- Passion 4 baking
- Bli min jäst
- Foki
- Tinkerbella
- Lise
- Matilda
-
-

7 saker jag vill göra i framtiden:
- Fara på ett studieår till Kina i 9 månader.
- Lära mig kinesiska någorlunda flytande.
- Resa runt i världen.
- Lära mig att surfa.
- Arbeta med något som jag trivs med och tycker är roligt.
- Skaffa familj.
- Lära mig att gå ner i spagat/split.

6 saker jag är rädd för:
- Mista körkortet och behöva göra om teoriprov + uppkörning.
- Bli arbetslös.
- Inte veta vad jag vill utbilda mig till.
- Gå ensam när det är mörkt ute.
- Att förlora människor som står mig nära.
- Att leva ensam resten av livet.

5 platser jag tycker om att vara på:
- Hunnebostrand.
- Hemma.
- Hos min bästa vän Ebba i Umeå.
- I Hellnersoffan hos min andra bästa vän Ellen.
-

4 ord som beskriver mig:
- Glad.
- Pålitlig.
- Försiktig.
- Omtänksam.

3 saker jag ser fram emot:
- Ta studenten.
- Lära mig kinesiska.
- Börja arbeta.

 

Vi hörs!

Hejhej!

 

Nu är jag tillbaka igen efter sisådär två månader. Visst är jag duktig på att uppdatera bloggen? Haha! Jag har verkligen inte haft någon lust att blogga och då tänker jag inte heller tvinga fram inlägg. Det är bäst att låta bloggen vila tills lusten har kommit tillbaka igen. För några dagar sedan gjorde den det, men jag var måttligt less på designen, så den bytte jag ut. Nu känner jag mig peppad på att börja blogga igen!

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, eftersom det har hänt en hel del sedan sist. Jag har i alla fall ingen lust att berätta vad som har hänt, eftersom det skulle bli världens längsta inlägg, så därför tänker jag börja om från början, som att det här är mitt första inlägg. Då passar det bra att berätta varför min blogg heter just onetreehillblom och vad det är för bilder jag har i headern.

 

När jag gjorde min blogg ville jag ha ett unikt namn, eftersom att i princip alla andra som jag känner har sitt födelsenamn som bloggadress och jag ville inte vara som alla andra. Jag kom att tänka på One Tree Hillblom, eftersom det är unikt och stämmer väldigt bra med mig. Eller ja, det stämde väldigt bra med mig när jag var ca 13-16 år. Det var min kompis Fia som hittade på det namnet åt mig, eftersom jag var otroligt beroende av TV-serien One Tree Hill. Jag började att se på One Tree Hill när jag var 13-14 år och sedan var jag fast. Det enda jag pratade om, tänkte på, tittade på osv. i tre års tid var One Tree Hill. Så ja, One Tree Hillblom var ett väldigt passande namn till mig och det har fått hänga med sedan dess.

 

 

Bilderna jag har i min header kommer från mitt paradis Hunnebostrand. Hunnebostrand är ett litet samhälle som ligger på västkusten ca 13 mil norr om Göteborg. Mina morföräldrar är uppvuxna där, så min familj har ett hus som har gått i generationer. Jag har spenderat varje sommar enda sedan jag föddes i Hunnebostrand och jag ser det som mitt andra hem. Jag känner mig verkligen hemma där bland sjöbodar, fiskmåsar och havet. Det är så vackert! ♥

 

 

Vi hörs snart igen! Inte om två månader i alla fall ;)