Tjenixen igen efter ja nästan en månad, men jag har mina anledningar till varför. För det första så har min blogg av någon konstig anledning inte fungerat att lägga till på Bloglovin'. Det har inte känts kul att blogga då, eftersom nästan alla använder Bloglovin' och då skulle ingen komma ihåg att läsa min blogg. För det andra har jag haft galet mycket i skolan, eftersom såklart alla lärare väljer att ha prov och inlämningar innan loven.

Ja, men nu tänkte jag försöka sammanfatta vad som har hänt under månaden jag har varit borta. Det har faktiskt hänt endel. Jag varnar också för ett långt inlägg.

Det största som har hänt är nog att jag har klippt av mitt långa, fina hår. Men jag kände att jag ville ha en förändring efter ca fyra år med samma frisyr. Jag har faktiskt varit sugen i över ett på att klippa mitt hår till axlarna, men jag har inte vågat ta steget och göra det. Hehe, det gjorde jag egentligen inte nu heller, men jag tänkte att det är lika bra att bara köra för jag kommer aldrig känna mig redo. Som tur var så blev jag jätte nöjd!


Plattat hår, som jag aldrig har gillat att ha när jag hade långt hår, men på mitt korta hår tycker jag det är fint!


Och mitt naturliga självfall.

Den första snön kom den sjunde oktober. Jag blev så glad där jag satt på min ekonomi lektion och såg att det snöade riktigt mycket. Alla i klassen blev helt distraherade haha. Men vad händer? Jo, såklart smälter snön bort och jag har inte sett den sedan dess. Alltså det är snart november och snön har inte kommit ännu.. Förra året och året innan det så kom snön åtminstone i mitten på oktober. Och igår regnade det också. Det är ju sjukt.


Snön var är du? Jag saknar dig<3

Ja, vad mer har hänt då? Jo, förra helgen var jag i Luleå och shoppade tillsammans med min mamma och syster. Men själva huvudanledningen till att vi åkte till Luleå var för att kolla på "Joe Labero, 20 år senare". Jag har velat se Joe Laberos magishower ett bra tag och så såg jag i tidningen i somras att han skulle komma till Luleå. Jag sa bara till mina föräldrar att jag hade velat gå och helt plötsligt hade pappa fixat biljetter. Showen var i allafall hur bra som helst. Joe Labero är grym och jag förstår inte alls hur han gör. Haha okej ,det är ju det som är meningen, men ändå. Jag tyckte det var roligt att han tog med publiken i hans nummer och så var han ju själv väldigt kul.

Efter showen signerade han autografer och tog bilder med folk. Jag trodde att det skulle vara hur mycket folk som helst som skulle köa för att träffa honom, men när jag kom ut ifrån själva salen så var det ca fyra personer i kön. Då trodde jag att man behövde vara VIP eller betala för att  få träffa han. Men när det ändå var så lite folk i kön ställde jag mig också där. Det är ju alltid kul att få prata med en känd person. Ja, så jag fick Joe Laberos autograf, ett videoklipp med han (som egentligen skulle vara en bild, men mamma förstod inte hur man skulle fota med min mobil) och så fick jag också prata med han. Haha ja, jag skryter;) Sedan när jag gick därifrån det var då alla människor kom för att träffa honom.


Me and Labero. Inte världens bästa bild, eftersom den är utklippt från ett videoklipp med min mobilkamera.

I mitt senaste blogginlägg uttryckte jag min panik över alla skolarbeten, men jag klarade det. Nu är jag klar med de skolarbetena och kan njuta av höstlovet. Jag tänker inte plugga alls nu under lovet, utan bara njuta av ledigheten. Eller jag har ett franska arbete som jag måste göra klart, helst imorgon, men det ska väl inte ta så lång tid. Google translate hehe.

Nu blev det här inlägget väldigt långt så jag avslutar med att säga, ha ett bra höstlov! Själv ska jag zumba hela dagen lång. Zumba party + aqua zumba!



+



Ciao!

Tjenixen!

Jag ville bara lägga upp ett litet inlägg innan jag somnar. Just nu ligger jag i min säng med min laptop framför mig. Jag älskar laptops, för de är så himla behändiga. Man kan ta med dem i princip överallt. Aja, nu är måndagen strax över, bara 4 dagar kvar till fredag. Wihoo! Haha, man ska tänka positivt;) Nä, men veckorna går så himla snabbt. Det är nästan lite läskigt. Det är mindre än två månader kvar till julafton och alldeles nyss var det sommarlov.

Idag har jag i alla fall haft en väldigt meningslösdag i skolan. Jag har faktiskt inte jobbat något alls, förutom något mattetal. Det beror inte på att jag är lat, utan vi hade inte vissa lektioner idag och på de lektioner vi hade behövde vi inte göra så mycket. Haha, jag kände att jag blev tvungen att försvara mig själv.

Efter skolan har jag fixat och trixat med min blogg och sedan cyklade jag iväg till hedspåret för att vara tränare. Jag är hjälptränare för den yngsta gruppen (6-9 åringar) på GSK längdskidor och det är väldigt kul. Alla barnen är så söta och glada och de tycker nästan alltid att allting man gör är roligt. Efter varje träning åker jag hem med ett glatt humör, även fast jag har varit sur och less innan. Barnen sprider glädje.

Tyvärr försvann den glädjen idag när jag kom fram till stigen som går mellan sjukhuset och forsvallen. Stigen som jag cyklar på varje morgon för att ta mig till bussen som går ifrån sjukhuset. Det var nämligen så att de som håller på att bygga det nya området bakom och brevid forsvallen hade stängt av stigen för att de håller på att gräva där. Det resulterade i att jag fick ta en omväg för att komma hem. Gu vad förbannad jag blev. Jag är så sjukt less på allt byggande. Det blir aldrig klart...

Oj nu blev det ett ganska långt inlägg så nu avrundar jag här med att säga godnatt!:*


Längar till vintern faktiskt. Synd bara att den är så lång och oftast alldeles för kall.
Men mysigt är det ändå trots allt.